Trekammarbrunn – så fungerar det

En trekammarbrunn är en så kallad slamavskiljare. Den skiljer flytande och fasta delar i avloppsvattnet så att det som rinner ur trekammarbrunnen kan fortsätta renas i någon annan typ av reningsanläggning såsom en stenkista eller en infiltrationsanläggning för avloppsinfiltation. Rening via stenkistor är ett ganska primitivt sätt att rena vattnet och kan lätt göra att grundvattnet förorenas då det stiger. Trekammarbrunnar används framförallt av hushåll som inte är kopplade till det kommunala avloppet.

Allt som spolas ner i avloppet samlas först i brunnen. En del av slammet sjunker ner till botten, en annan del flyter upp. Det som flyter är ofta sådant som toapapper och fekalier. Mellan slamlagren samlas vattnet. Till vattnet finns ett rör som gör att inget av slammet passerar utan stannar i brunnen. Ibland måste man tömma brunnen på slam. Om man inte gör det så kan det bli så att brunnen svämmar över eller att avloppsvattnet pressas tillbaka in i huset.

Infiltration - en del av avloppsreningsprocessen

Vattnet som kommer från trekammarbrunnen fortsätter till en infiltrationsanläggningen. Den består av en brunn som fördelar vattnet ut i två eller tre rör. Rören har små hål på undersidan där vattnet rinner igenom för att sedan sippra ner i grus och sand som renar ytterligare. Storleken på infiltrationsanläggningen skall matchas mot hur mycket vatten som den behöver ta emot. Man måste också räkna noggrant på infiltrationsanläggningens placering då den inte får komma i kontakt med grundvattnet. Mellan den högsta grundvattennivån och botten på infiltrationsanläggningen och skall det vara minst en meter.

Alternativ till trekammarbrunn - Minireningsverk och Bioreningsverk

Minireningsverk och Bioreningsverk är båda nyare alternativ till trekammarbrunn. Beroende på vad de har för egna slamavskiljare kan de även användas tillsammans med en trekammarbrunn.

Minireningsverk grävs ner i jorden. De går att komma åt för service och provtagning genom öppningar med lock som sticker upp ur marken. Minireningsverket fungerar så att det först slamavskiljer, så kallad mekanisk rening. Sedan tillsätts fällningskemikalier för att filtrera bort fosfor, det kallas för kemisk rening. Slutligen så renas vattnet genom biologisk rening, det vill säga att bakterier bryter ner kontamination i vattnet.

Bioreningsverk fungerar väldigt likt minireningsverk. Den stora skillnaden är att man inte tillsätter några kemikalier utan förlitar sig helt på växter och mikroorganismer för att rena vattnet. Vissa bioreningsverk fungerar nästan som ett slutet kretslopp där det även finns naturliga slamnedbrytningsorganismer vilket gör att man sällan behöver tömma slammet.

Minireningsverk och bioreningsverk behöver absolut inte rena sämre än kommunala reningsverk. Man har till exempel märkt att vissa enskilda avloppssystem renar vattnet bättre från läkemedelsrester än vad vanliga stora reningsverk gör.

Fristående toaletter - Mulltoa, separett och förbränningstoa

Om man bara söker rening till svart vatten, alltså vatten som kommer då framförallt från toalett, så kan mulltoa, separett eller förbränningstoa vara ett alternativ.

Komposttoalett eller mulltoa fungerar så att avfallet multnar i en behållare under toaletten och kan sedan användas för att gödsla rabatter. Man behöver oftast ta hand om den genom att röra runt ibland. Mulltoaletter kan vara känsliga för fukt så det är viktigt att ha bra ventilation.

En urinseparerande toalett, eller separett som de också kallas, separerar urinen från den fasta avföringen. Urinen kan tömmas på burkar och träd där den fungerar som växtnäring. Avföringen bär man bort och komposterar på en latrinkompost. Av fristående toaletter är detta den billigaste lösningen.

Förbränningstoaletter hettar upp toapapper, urin och avföring till 500-600 grader vilket gör att det bli aska. Den här typen av toaletter kräver ett annat säkerhetstänk då delar av den blir varmare än en ugn. Askan behöver tömmas ungefär en gång i veckan och är helt steril. Förbränningstoaletter är det dyraste av de två ovanstående alternativen och kostar mellan 25000-40000 kronor.